Efterlängtad antiterrorlag

Sverige behöver en lag mot deltagande i terrororganisationer. Men regeringen bör inte köra över Lagrådet och dess kritik mot lagförslagets otydligheter.

by Thomas Hermansson / Photo credits: Caisa Rasmussen/TT

Det tog lång tid innan Sverige till slut 2019 kunde kriminalisera samröre med terrororganisationer, det vill säga understödjande aktivitet av typen vapenhantering eller transporttjänst, en reform som trädde i kraft året därpå.

Det var en rätt och riktig reform i sak, som täppte till en lucka som funnits i svensk lagstiftning. Någon som tjänstgjort som kock eller chaufför åt Islamiska Staten har möjliggjort folkmord på liknande sätt som en grindvakt i ett koncentrationsläger. Att sådana återvändande islamister inte kunde ställas inför rätta i Sverige tidigare var ett slag i ansiktet på islamismens offer.

Det var ett dock ett alldeles för senfärdigt uppvaknande som skedde i svallvågorna av bland annat Islamiska Statens skräckvälde i Syrien och Irak under 2010-talet. Tyvärr var politiken så pass sen på bollen att lagen i stort sett blev tandlös gentemot de svenska medborgare – de så kallade terrorresenärerna – som faktiskt hade rest ned för att understödja de islamistiska bödlarna. ”Mer eller mindre värdelös”, kallades lagen av terrorexperten Magnus Norell.

Att lagen åtminstone i framtiden kan komma till nytta – om det Gud förbjude skulle behövas – är förvisso en tröst, men en klen sådan.

Besvikelsen slutade inte vid denna senfärdighet. När den socialdemokratiska regeringen även ville kriminalisera deltagande i terrororganisationer möttes av man av svidande kritik från Lagrådet. Lagförslaget bröt mot den grundlagsskyddade föreningsfriheten. För att kunna göra ett omtag på den punkten behövde först grundlagen ändras, vilket också har skett.

”För regeringspartierna, som under sin tid i opposition ofta underströk vikten av att visa respekt för Lagrådets bedömningar, är det invändningar som bör tas på allvar.”

Den första januari i år trädde ändringen i kraft, som explicit fastslår att föreningsfriheten får begränsas ”när det gäller sammanslutningar som ägnar sig åt eller understöder terrorism” – på samma sätt som föreningsfriheten redan tidigare begränsades bland annat i fråga om ”verksamhet av militär natur”.

Att den borgerliga regeringen nu vill ro även resten av antiterrorlagen i hamn är efterlängtat. Samtidigt som föreningsfriheten ska respekteras så behöver det finnas utrymme för att hantera systemhotande och samhällsomstörtande rörelser som utgör en fara för människors liv.

Men liksom den föregående regeringen har man stött på patrull i Lagrådet, som går så långt att man avråder från att förslaget i dess nuvarande form blir lag. Det rör sig bland annat om otydligheter i lagförslagets formuleringar som innebär en risk att den även skulle kunna slå mot journalister som wallraffar i terrororganisationer, eller frihetskämpar som strävar efter att införa demokrati i en diktatur.

För regeringspartierna, som under sin tid i opposition ofta underströk vikten av att visa respekt för Lagrådets bedömningar, är det invändningar som bör tas på allvar.

Den ursprungliga planen, som fortfarande ligger fast, är att besluta om propositionen senare i mars för att lagen sedan ska kunna träda i kraft i juni. Att regeringen har bråttom med lagen är förståeligt; att skärpa lagarna mot terrorism är en av förväntningarna från Turkiets sida för att släppa in Sverige Nato. Men det är en sak att agera skyndsamt, en annan att agera överilat.

Regeringen har meddelat att man nu ska analysera Lagrådets yttrande, och att de synpunkter som är ”möjliga och lämpliga” ska arbetas in i den kommande propositionen. Det är ett löfte som förpliktigar.

The original article is available here: https://www.barometern.se/ledare/efterlangtad-antiterrorlag-ed12792d/