Migration board should have a bad conscience

In the below article, EFD Senior Policy Advisor Magnus Norell assesses and criticises the performance of the Swedish Migration Board (MV).

 
Migrationsverkets presschef Fredrik Bengtson har fått uppdraget att försvara verkets handläggning av familjen Rizk. Låt mig summera; Migrationsverket (MV) har all anledning och möjlighet, genom att följa sitt eget regelverk, låta en familj som bott i Sverige i snart åtta år, få stanna. Inget ”godtycke” behövs och det är bara att följa det egna regelverket.

Och här märks det att vad Bengtson fått lära sig är nog att inte tala om själva kärnfrågan, nämligen MV:s handläggning av familjen Rizk. Det vill säga; nämn inga namn (faktum är att Bengtson inte alls nämner familjen i texten), avpersonifiera frågan, skriv generella plattityder och låtsas som om det gäller regler och förordningar. Skriv inget om de personöden det gäller och skriv för allt i världen inget om att MV:s egna regler och förordningar mer än väl räcker för att familjen skall få stanna.

Nyckelord som förklarar

Ett nyckelord, som förmodligen förklarar en del, är dock ordet godtycke som Bengtson använder. Vi får veta att MV inte använder godtycke i sitt arbete. Inte för att jag påstått det, men det var ju skönt att veta! Vi får också veta att MV följer lagstiftningen. Bra! Dock oroande att MV:s presschef anser sig föranlåten att behöva tala om att man följer gällande lagstiftning och inte använder sig av godtycke i sitt arbete. Och det är nog här skon klämmer lite extra; allt Bengtsons tal om rättsäkerhet, lagar och förordningar kan ju inte dölja det faktum att MV beslutat att, i strid med egna regler och i strid med FN:s barnkonvention, slänga ut en familj som integrerat sig i landet. Det hade ju varit mer intressant att få presschefens förklaring till att detta sker efter åtta år och att MV faktiskt straffar familjen för att de inte ”självdeporterat”.

Tig inte ihjäl grundfrågorna

Nej, MV får nog försöka ta ett krafttag och inse att detta är 2014, inte 1814, och att använda sig av en taktik där grundfrågorna (som jag skrev om i artikeln) tigs ihjäl knappast hjälper MV att framstå som en rättsäker och oförvitlig myndighet.

Samtliga invändningar mot MV och dess beslutshantering kvarstår dessvärre; det kan inte presschefens långa inlägg ändra på. På endast en punkt har Bengtson rätt; det är lagstiftarna som har att besluta om regelverket. Det vill säga, det är i Sverige i dag, 2014, helt okej att låta en familj integrera sig med jobb, bostad och skolor, och sedan efter åtta år slänga ut dem. Det bör ändras snarast. Men det fråntar inte MV från ansvaret av att ha misskött sitt jobb i detta fall och, vilket förtjänar att understrykas, trots alla lagliga möjligheter och med hänsyn till just det regelverk Bengtson framhåller att MV följer, ändå begår ett övergrepp på en familj där åtminstone en eller båda vuxna riskerar livet om de slängs ut ur landet. Att inte presschefen förstår eller bryr sig om det, är det verkligt oroande.

This article was originally published here.