Norell: Krigets efterdyningar

Please note, the article below is in Swedish.

Vapenvilan som avslutade det korta kriget mellan Israel och Hamas har lett till nya utspel om vikten av att undvika upprepningar i framtiden. Men för att det ska bli möjligt krävs åtgärder som idag inte är vare sig politiskt eller militärt möjliga, skriver Magnus Norell.

Bulletin, 30 May 2021

by Magnus Norell / Photo credits: Alex Brandon AFP/TT

Redan innan USA:s utrikesminister Blinken reste till regionen i efterdyningarna av konflikten, lade han stor vikt vid att även om USA tänkte bidra till Gazas återuppbyggnad, så måste det ske utan att Hamas gynnades.

Vid sitt möte med palestinska presidenten Abbas i Ramallah den 25 maj sade Blinken vidare att USA vill se en starkare närvaro av den palestinska myndigheten (PA) i Gaza och att Bidenadministrationen tänker återuppta det ekonomiska och politiska stödet till PA, bland annat genom att åter öppna konsulatet i Jerusalem. Efter förre president Trumps strypning av stöd och flytten av den amerikanska ambassaden till Jerusalem från Tel Aviv, har de palestinsk-amerikanska förbindelserna legat på fryspunkten.

Bidens strategi under kriget var effektiv i den meningen att han lät Egypten sköta den tunga medlingen mellan Israel och Hamas. Han lät också tydligt meddela att Israel hade all rätt i världen att försvara sig mot Hamas angrepp, även om det kunde dra ut på tiden.
Vis av erfarenheten gjorde Biden klokt i att jobba bakom kulisserna, istället för att inlåta sig i retoriska utspel utan reell kraft.

Tidigare presidenter, från Bush över Obama till Trump, har alla retoriskt använt sig av sitt ämbete i offentliga utspel som inte har haft någon effekt alls. Det är också i det ljuset man ska se de amerikanska vetona i FN:s säkerhetsråd mot resolutioner som tämligen ensidigt fördömde Israel. Konkret handling i stället för tomma ord.

Blinkens resa kan därför ses som ett amerikanskt steg i en lång process där regionala krafter ska spela huvudrollen i att förhindra nya stridigheter, men med amerikanskt stöd i ryggen.

Det betyder dock inte att USA, eller någon annan kommer att kunna förhindra nya stridigheter. För att detta ska vara möjligt krävs att Hamas helt neutraliseras och ingen tänker skicka in militär för att en gång för alla knäcka Hamas militärt. Och det är Hamas som varje gång har varit de som initierat striderna.

Trots en lyckosam medlingsstrategi från Bidens sida, där Egypten kunde spela huvudrollen, lär detta inte bli sista gången strider blossar upp mellan Israel och Hamas. Det beror i första hand på att Hamas beslut att skjuta raketer mot Israel handlar om att man inte accepterar Israel som stat överhuvudtaget. Hamas strävar inte efter någon tvåstatslösning. Man vill ha bort Israel från kartan.

Blinkens samtal med Abbas och hans återkommande kommentar att PA måste ta plats i Gaza, speglar en insikt i Washington att utan en stark palestinsk motkraft i Gaza kan aldrig Hamas besegras eller neutraliseras. Men det ljumma gensvaret på de amerikanska propåerna från Abbas och PA visar på ett obehagligt faktum, nämligen att om det militära alternativet att hantera Hamas är borta (vilket det är just nu i alla fall) återstår endast mer eller mindre dåliga alternativ, vilket Abbas är väl medveten om.

Om han och PA tar på sig en större roll och det sedan visar sig att Hamas använder tiden och återuppbyggnaden till att fylla på sina militära förråd och stärka sin kapacitet, kommer han att få del av skulden.

Sedan 2014 har också PA hållit sig ifrån Gaza. Hamas strategiska vinst över PA (se min tidigare artikel i ämnet 23 maj) har också försvagat PA och utan några garantier och massivt stöd lär PA varken kunna eller vilja ta ett större ansvar över Gaza. En upprepning av 2014 skulle återigen ge Abbas och PA ett ansvar utan auktoritet att backa upp detta ansvar med.

Vidare, utan en legitim regim i Gaza lär stödet från Abbas arabiska bröder för en återuppbyggnad vara svagt eftersom ingen (utom möjligen Iran och Turkiet med sina islamistiska regimer) vill se Hamas bygga upp sin militära kapacitet igen och i sinom tid när tiden är mogen, ge sig på Israel ännu en gång.

För Hamas har detta modus operandi varit en lyckosam taktik som går ut på att försvaga Israel och hela tiden sätta käppar i hjulet för en normalisering mellan Israel, PA och andra arabländer. Det har inte hindrat nya diplomatiska förbindelser, men det har försvagat PA och effektivt hindrat ett reellt genombrott i förhandlingarna om en långsiktig fred.

Så vad göra i ett val som tycks stå mellan pest och kolera, där en acceptabel utgång av striderna som bäst blir ett bibehållet lugn i några år, men utan någon mer permanent lösning?

I dagsläget handlar det om att ta mindre och konkreta steg för att förbättra situationen i Gaza och att inte tro att slutmålet med en tvåstatslösning ligger runt hörnet. Mellan konfliktlösning och konflikthantering finns alternativet att minska konflikten och det görs främst med taktiska lösningar på praktiska problem som ekonomi och arbete. Detta måste ske med PA som palestinsk representant, inte med Hamas.

Humanitär hjälp är inte detsamma som full återuppbyggnad. För att på allvar förhindra att Hamas fortsätter som tidigare måste allt stöd, oavsett vad det gäller, skötas utan att Hamas lägger sig i hur, något som de gjort hittills. Det bör således klargöras att ingen effektiv återuppbyggnad är möjlig utan att Hamas hålls utanför. Hur det skall gå till blir den stora nöten att knäcka.

Hittills har Hamas efter varje omgång med Israel framgångsrikt kunnat bygga upp sin militära kapacitet i skydd av återuppbyggnad. Efter kriget 2014 sjösattes ett system (Gaza Reconstruction Mechanism, GRM) av FN, Israel och PA som skulle säkra återuppbyggnaden utanför Hamas kontroll. Det fungerade inte alls och eftersom de väskor med miljoner USD som Qatar (med Israels och FN:s goda minne) förde in varje månad till Hamas låg helt utanför någon kontroll, kunde Hamas i stort sett ostört fortsätta att bygga ut och förstärka sina resurser.

Tecken finns att Israel inte kommer tillåta att Qatar på detta sätt pumpar in pengar till Hamas i framtiden. Det är tveksamt hur hot om militärt ingripande eller hot om inställda betalningar kan komma att påverka Hamas. Men utan någon form av tuffare attityd kommer inget i grunden att ändras.

Vidare måste PA fås att inse att det inställda valet var ett präktigt självmål och att det är slut med stödet till en president som suttit 16 år (på en fyraårig mandatperiod) utan val, om inte ett nytt val hålls inom kort. Ett val som Hamas också måste hållas utanför eftersom det handlar om en antidemokratisk terrororganisation.

Representanter för Hamas kan ändå delta, men i så fall under andra listor och där det tydligt framgår att ett accepterande av tidigare avtal mellan Israel och PA är det som gäller.

Och Israels regering, hur den nu kommer att se ut till slut, bör påminnas om Bidens slutord när han klart och tydligt ställde sig på Israels sida i konflikten:

–What we still need is a two-state solution. It is the only answer.

The original article is available here: https://bulletin.nu/norell-krigets-efterdyningar