Vi måste visa förståelse när provokationer väcker starka känslor och samtidigt lagföra brott och våldsamheter.

Det finns en balansgång mellan friheten att provocera och att inte hetsa i onödan, skriver Kashif Virk och Göran Lambertz.

REPLIK. Magnus Norell skriver att det är av största vikt att regeringen inte viker ner sig utan håller fast vid de grundläggande principer som gäller i ett sekulärt demokratiskt land. Vi har fått slåss hårt för yttrandefriheten och andra friheter, och de är värda att ta strid för skriver han.

Visst har Norell rätt i att vi inte ska vika oss för hot och våld. Men hans analys brister i avgörande delar. För problemet handlar i grunden inte om religion och politik, utan om hatiska handlingar som faktiskt är brottsliga.

Brottet är hets

Och vi måste naturligtvis tillämpa våra lagar och bekämpa de brott som begås. När Norell vill slå fast att det inte är bokbrännarna som har brutit mot lagen, utan ”de kränkta”, då har han fel. Att bränna Koranen är normalt hets mot folkgrupp, det framgår klart av tillgängliga rättskällor, som lag, förarbeten och rättspraxis.

Dessutom ska vi självfallet inte provocera i onödan. Det som är förbjudet i Sverige, som koranbränningarna är när de hetsar mot muslimer, ska vi naturligtvis inte stå upp för. Och handlingar som sker med avsikt att hetsa mot och kränka en religiös grupp är inte bara straffbara, utan dessutom omoraliska. Det finns inte rimligen något värde i att ta sådana handlingar i försvar.

Ingen förståelse för våldsamheter förstås, men för de starka känslorna.

Om vi kan se att vår demonstrationsfrihet får konsekvenser som friheten inte vare sig behöver eller bör få, då har vi också anledning att införa större möjligheter att säga nej till allmänna sammankomster där brott kommer att begås.

En balansgång

Som ofta finns det rätta handlandet i en kompromiss. Mellan att stå upp för friheten att provocera inom lagens ramar, å ena sidan, och att inte utmana och hetsa i onödan å den andra. Provokation, utmaningar och hårdhet leder inte sällan till onödig konfrontation och fientlighet. Eftertänksamhet och visad förståelse för den andra sidan är nästan alltid bättre.

Så vi bör klargöra och betona att det som är brottsligt kommer att lagföras i Sverige. Vi bör så snart som möjligt se till att någon koranbränning prövas i domstol. Vi bör visa förståelse för att muslimer blir provocerade. Ingen förståelse för våldsamheter förstås, men för de starka känslorna. Och regeringen bör så snart som möjligt klargöra var Sverige står.

Kärleksbudskapet är det effektivaste vapnet för att hindra onödiga våldsamheter. Så låt oss sprida ett sådant budskap, i stället för det onödiga och provocerande beskedet att vi står upp för friheten att alltid göra det som vi har rätt till. Den friheten har vi, men vi behöver inte utmana och reta med den.